Här igen

Det är kanske dags att återvända till denna blogg. Förutsättningarna för mitt bloggande har dock förändrats lite då jag nu har ett nytt jobb. Ett jobb som ständigt utsätter mig för fantastiska klienter. Och när jag säger fantastiska så menar jag verkligen fantastiska – i bemärkelsen “finns det verkligen sådana här människor”.

Ja, mitt nuvarande jobb kommer att garantera en aldrig sinande ström av anekdoter och fullständigt häpnadsväckande människor. Socialfall, alkisar, psykfall…alla kommer de av någon anledning till mig och vill att jag ska hjälpa dem med massor av olika saker. Oftast vill de ha pengar, antingen av varandra eller staten, eller så vill de ha barnen, underhållsbidraget, bilen, huset, motorcykeln, eller gitarren. Ja, ni läste rätt, gitarren.

Herregud, den där gitarren. In på mitt kontor kom en farbror i ålderskategorin 80+. Han flämtade som ett ånglok och ursäktade sig med att han hade KOL. Jag försökte se vänligt inställd ut medan han pustade ut i besöksstolen. Han började sedan viska fram sitt problem mellan flåsen.

Det visade sig att han glömde en gitarr på en fest, ett midsommarfirande närmare bestämt, för ungefär 25 år sedan. Festen utspelade sig på en ö i skärgården i en stuga som tillhörde hans frus kusin. Nu hade frun dött, och mannen ville ha tillbaka sin gitarr. Hur skulle han göra?

Jag sneglade diskret runt mitt kontor för att leta efter dolda kameror medan han fortsatte berätta om gitarren som fruns kusin vägrade lämna tillbaka trots upprepade och ihärdiga framstötar från gubben. Tydligen påstod fru-kusinen att gitarren varit försvunnen sedan den där ödestigra midsommaraftonen. Men det fattar ju vem som helst, påstod farbrorn, att en gitarr inte bara försvinner. Klart att fru-kusinen hade tagit gitarren.

Självklart. Vem skulle inte vilja ha en gitarr liksom. Och det måste ju anses vara oändligt mycket mer sannolikt att fruns kusin lömskt gömt undan gitarren i alla dessa år, än att gubben supit bort gitarren på något sätt under kvällens gång. Förmodligen satt fru-kusinen och spelade på den stulna gitarren.

Nåväl, efter att farbrorn pustat iväg ut ur kontoret ringde jag upp fru-kusinen och efter att ha presenterat mig frågade jag lite försiktigt om hon kände till någonting om en gitarr. “Åh den där ****** gitarren, snart får jag väl lov att köpa en ***** gitarr och ge till den där gubb-****** svarade hon. Tydligen hade gubben mer eller mindre förföljt henne med dagliga påstötningar angående gitarren i ungefär tre månaders tid. Hon hade ingen aning om vad som hände med den där gitarren, en blöt natt för 25 år sedan.

Påstod hon i alla fall…

En tafsande farbror och en 15-årig flicka

Återigen så häpnar man över vilka mäniskor det finns. Och man borde väl inte bli förvånad över att vissa av dessa obehagliga personer återfinns i de övre socialskikten, men man höjer ändock lite på ögonbrynen när man får höra historien om den tafsande farbrorn och den 15-åriga tjejen.

Farbrorn, som är född på 50-talet och således i 50-årsåldern gammal hade enligt åklagarens gärningsbeskrivning gjort sig skyldig till följande. Eftersom farbrorn är både känd (sommarpratare) och respekterad inom sitt område (medicin) kommer jag att kalla honom för “den tafsande farbrorn”. Vill man veta hans riktiga namn får man leta rätt på Göta Hovrätts dom den 26 juni 2007 i mål B 734-07. 

[Den tafsande farbrorn]  har den 29 maj 2006 vid en busshållplats i centrala Motala samt på bussen under färd mot Linköping genom ord och handling uppträtt anstötligt mot 15-åriga [tjejen] genom att beröra hennes rygg innanför tröjan, beröra insidan av hennes lår utanpå byxorna, beröra hennes stjärt innanför trosorna samt genom att beröra hennes mage och bröst utanpå tröjan. [Den tafsande farbrorn] har vidare ställt frågor och gjort uttalanden på sätt som varit ägnat att kränka [flickans] sexuella integritet.

Farbrorn och tjejen träffades på en busshållplats där de kom att sitta bredvid varandra på en bänk. Äckelfarbrorn sa att han var modefotograf och jobbade åt Lindex. Han ville att tjejen skulle visa sin kropp, men när hon inte ville det så tog han på henne innanför hennes tröja. När bussen kom gick hon först in och satte sig, äckelpervot följde efter henne och satte sig bredvid. Så nära så hon hamnade upptryckt mot fönstret.

Han började prata om underkläder och berättade om den nya höstkollektionen där läderunderkläder med nitar skulle förekomma. Han frågade henne om hon ville ha sådana underkläder. Han pratade om sitt yrke som fotograf och att de flesta hade nakenbilder. Han tog på henne så gott som hela tiden. Han frågade henne om hon var rakad, han berättade hur han gillade oralsex han frågade henne vad hon gillade för typ av sex och han berättade om storleken på sin penis. Under tiden som han babblade om allt detta så tog han med sin hand innanför hennes byxor och trosor. Hon bad honom sluta och då drog han bort handen men fortsatte med sin lilla pervo-monolog.

När bussen närmade sig Linköping gjorde gubben en ny offensiv, denna gången förde han in sin hand under hennes tröja, tafsade henne på magen och ner mot hennes underliv. Hon reste då på sig och gick av på första hållplatsen i Linköping, cirka tio hållplatser innan hon egentligen skulle gå av bussen. Som stor final frågade då den vidriga farbrorn om han fick pussa på hennes piercing (i läppen). Hon sa nej.  

Den tafsande farbrorn förnekar naturligtvis allting. Enligt honom så hade tjejen själv varit den pådrivande i samtalet. Hon ville berätta om sitt sexliv och han satt bara och lyssnade. Han hade aldrig sagt att han var modefotograf, däremot konstnär och skulptör.

Varken tingsrätten eller hovrätten tror på honom naturligtvis. Han döms för sexuellt ofredande (för andra gången) till villkorlig dom. Tjejen får skadestånd…5 000 kronor. Wow.

Hovrätten har en närmast underbar formulering i sina domskäl. Farbrorn hade som sagt förnekat att han utgett sig för att vara modefotograf. Mot det stod flickans uppgifter om att han utgett sig för att vara det.

…Någon anlledning för [tjejen] att dikta ihop uppgifterna och hålla fast vid dem under olika förhör är svår att finna. Däremot kan det ligga nära till hands för en medelålders man som vill ägna intresse åt en okänd, ung, flickas kropp att utge att han är fotograf och har anknytning till klädbranschen.

Så sant…så sant. Synd bara att denna snuskhummer inte hängs ut mer i media.

Dags för en lagändring kanske?

Idag var det ännu en trafikolycka som var orsakad av en påverkad förare, denna gång av narkotika. Han kom över på fel sida och frontalkrockade i 90-100 kilometer i timmen med en annan bil. De två i den mötande bilen avled på platsen. Knarkaren klarade sig och vårdas nu på sjukhus. De i den mötande bilen hade ingen chans. Man har inte det när man kommer åkande i 90 och en mötande bil helt utan förvarning kör över på ens egen sida vägen kanske femtio meter framför bilen.

Så, då kan man ju fråga sig, vad kan tänkas vara ett lämpligt straff för vår knarkande bilförare som nu har dödat två människor?

Ja, vi ska ju börja med att komma ihåg att det här är Sverige. Knarkaren kommer att dömas för grovt rattfylleri och vållande till annans död, grovt brott.  Vad kan man då tänkas landa på för typ av straff? Straffmaximum för grovt vållande till annans död är fängelse 6 år.

Högsta domstolen har provat ett inte helt olikt mål förut. B 4379-04 blev riksbekant för några år sedan och fick stort utrymme i media. Den gången var det en rattfyllerist som mejade ner en äldre dam och hennes lilla barnbarn. Rattfylleristen hade 2,17 promille i blodet och körde dessutom alldeles för fort. Ganska försvårande omständigheter skulle man ju kunna tycka. Att han över huvud taget kunde köra bil med 2,17 promille tyder dessutom på en tämligen långt gående alkoholism.

Högsta domstolen fäller följande yttrande i domen: “[Skurkens] färd slutade med en olycka av allra allvarligaste slag. Det har emellertid inte kommit fram någonting som visar att [han] varit i det närmaste helt likgiltig inför de effekter som kunde följa av hans färd. Den högre delen av straffskalan aktualiseras därmed inte.”

Man undrar ju lite vad Högsta domsolen menar skulle krävas för att någon skall lyckas hamna i den övre delen av straffskalan. Uppenbarligen räcker det inte att dricka sig så totalt packad att en normal människa skulle vara medvetslös, hoppa in i bilen för att köra sju mil tur och retur vid 18-tiden på eftermiddagen på en vältrafikerad landsväg, köra alldeles för fort och meja ner en mormor med barnbarn. Vad krävs egentligen? Att man dessutom ska blunda medan man kör?   

Med tanke på Högsta Domstolens resonemang i B 4379-04, där skurken fick fängelse i ett år och sex månader, kan man förmodligen inte räkna med ett strängare straff än fängelse i 1,5-2 år för vår knarkare som idag tog två liv.

Jag vet inte om det finns någon som tycker det är ett straff som står i rimlig proportion till brottet och konsekvenserna av brottet. Däremot så verkar det vara fullständigt uppenbart att om man anser att strängare straff för vissa typer av brott är eftersträvansvärt så krävs en lagändring som dramatiskt höjer straffminimum. Detta då Högsta domstolen verkar vara fullkomligt ovillig att medverka till en straffskärpning genom praxis.

Kärlek?

N.N [personnummer]
[adress]

Rättsintyg angående ovanstående patient.

På anmodan av kriminalinspektör P.P, X-stads polisdistrikt utfärdas följande rättsintyg.

N.N sökte som jourfall omkring klockan 02.00 060218, inkom i ambulans för att bli undersökt inför ett rättsintyg efter uppgiven misshandel. N uppgav att hon mellan klockan 00 och 01 060218 misshandlats av hennes före detta pojkvän. Misshandeln bestod i att hon fått ett knytnävsslag på hö sida av hakan, tagit strupgrepp, slag med tillhygge. N uppger vid undersökningen smärta från hö sidas kindslemhinna, domningskänsla runt sårskadan på hö sida av hakan samt smärta vid rörelse av hö axel.
Vid besiktning som omfattade halsen, huvudet, ansiktet, axlar och påbörjades 0230 kunde följande iakttagelser noteras: 1. Ansikte: djup sårskada c:a 5 cm som sträcker sig från hö mungipa ner mot hakspetsen. Vid inspektion av munhålan ses en skada på slemhinnan hö sida och hon har där ett öppet sår

2. Hals: ett flertal rivmärken noteras främst på hö sida.

3. vä axel: vid böj och sträckning av axeln ömmar hon. Hö axel u.a.Med stöd av vad som framkommit får jag härmed avgiva följande utlåtande:Att N vid undersökningen företett dels en stor sårskada på c:a 5 cm som sträcker sig från hö mungipa ner till hakspetsen och är dessutom djup. I munhålan ses en slemhinneskada och ett sår som mäter c:a 2 cm hö sida. Motsvarande sår på hakan.Att pat ömmar något på halsen, framför allt hö sida efter rivmärken samt har sveda.Att pat ömmar vid palp av vä axel, hö dock inget.Att skadornas utseende talar för att de uppkommit till följd av ospecificerat trubbigt våld.

Att samtliga skador har utseende som kan överensstämma med att de har uppkommit på de sätt och vid den tidpunkt som angivits i besiktningsanmodan.

Att inga hållpunkter framkommit talande för att skadorna skulle ha varit förenade med livsfara, då ingen faeces- eller urinavgång.

Att risken för framtida kroppsliga men får anses som ringa, men en ärrbildning på hakan kommer att vara livslång.

Att risken för framtida psykiska men får bedömas av psykiatriker.

Att risken för framtida men beträffande munhåla, slemhinneskada får bedömas av tandläkare.

Viket härmed intygas

X-stad 2006-03-05

M.M
Familjeläkare
Familjeläkarjouren
X-stads sjukhus

*skadorna är dokumenterade med digitalkamera

**pat besöker tandläkare 060218 för behandling och dokumentation av munhålan.

 _____________

Han fick: Fängelse, 1 månad – dvs inget fängelse alls utan fotboja…ett mycket hårt och ingripande straff där skurken MÅSTE vistas i hemmet och endast får lämna huset på särskilt angivna tider och för vissa bestämda ändamål (som att gå till jobbet eller affären). Fruktansvärt. Vad skulle Amnesty säga?

Hon fick: Ett ärr i ansiktet som hon får leva med resten av livet, hon känner sig ful och äcklig varje gång hon ser sig själv i spegeln, mardrömmar varje natt, ångestattacker, ett krossat socialt liv (hon hoppade av högskoleutbildningen på grund av sina ångestattacker och hon har tappat i princip alla sina vänner)…och 35 000 kronor i skadestånd.  

Århundradets värsta ex?

Ni har kanske hört talas om den här killen om ni har läst kvällstidningarna under förra veckan. Nu har även jag tvingats dyka lite djupare i hans förehavanden (på grund av jobbet naturligtvis…tack chefen) och jag måste erkänna att det är någonting utöver det vanliga.

Ok, tänk er följande bakgrundshistoria. En kille och en tjej träffas. De blir kära och inleder ett förhållande. Efter ett tag flyttar de ihop och efter ytterligare ett tag börjar det bli snack om giftemål. Ok, så långt allt väl. Tyvärr försvinner kärleken, som den gör för så många andra, varför vårt par bestämmer sig för att gå skilda vägar. Ingenting direkt himlastormande nytt hittils, men hav tålamod.

Tjejen ska ta över den gemensamma lägenheten, hon flyttar hem till sin mamma i ett par veckor för att killen ska kunna städa ur sina saker i lugn och ro. Killen, vi kan kalla honom Alex (eftersom han heter så) lämnar dock kvar en liten överraskning till sitt ex, vi kan kalla henne Monica (hon heter INTE så, men hon har lidit tillräckligt, så vi ger henne ett påhittat namn).

Alex monterade in en liten kamera och en liten mikrofon i Monicas sovrum. Kameran gömde han under fönsterbrädan och han riktade den mot sängen. Kameran hade en liten rörelsedetektor inbyggd, vilket innebar att den började spela in så fort någonting rörde sig inom dess synfält. Mikrofonen gömde han bakom en panel på väggen. Mikrofonen hade en automatisk röstdetektion som startade inspelningen så fort det hördes ett ljud. Allt detta kopplade han till en bärbar dator som han gömde i garderoben. Datorn å sin sida hade ett trådlöst nätverkskort som gjorde att han kunde komma åt den utan att behöva gå in i lägenheten.

Det gick som det gick, Monica träffade en ny kille och de inledde ett förhållande. Snart hade Alex ett par riktigt barnförbjudna filminspelningar på Monica och hennes nya kille. Dessa filmer mailade han till Monicas mamma, vänner till familjen och hennes kollegor på hennes jobb.

Ok, vi stannar här en sekund och ägnar Monica en liten tanke. Hur kul, på en skala, kan det tänkas vara att få porrfilmer på sig själv utskickad till föräldrar och kollegor?

Så…vad kan ett lämpligt straff för Alex tänkas vara?

Tingsrätten fann, ofattbart nog, att vad Alex hade gjort mot Monica inte var ofredande. Tingsrätten för ett resonemang som får även denna luttrade jurist att häpna. Såhär säger man.

När det sedan gäller åtalet för ofredande framgår av [ett rättsfall] att det i svensk rätt inte finns något generellt förbud mot att utan samtycke fotografera en enskild person. Alex åtgärd att spela in rörliga bilder på Monica och [hennes nya pojkvän] utgör alltså inte -hur integritetskränkande det än må te sig -något brott enligt gällande lag. Otalet för ofredande skall följdaktligen ogillas.

Fint resonemang va? Hovrätten går dock in och styr upp situationen lite (och tur är väl det, för om tingsrättens resonemang skulle hålla så vore det i praktiken fritt fram att smygfilma grannar, vänner eller bekanta, bara man behåller filmerna för sig själv och inte sprider dem).

Hovrätten säger ungefär såhär (jag ska försöka översätta från jurist-svenska till vanlig svenska).

Alex har inte bara filmat Monica hemma i hennes eget sovrum när hon hade sex, utan han har också riggat upp en massa spionkameror i hennes hem. Eftersom Alex gjort allt det, så är det inte bara fråga om att han ville filma henne, utan han ville också kontrollera henne. Han ville dessutom att hon skulle få veta vad han gjorde.  Om man beter sig på DET sättet. Då, säger hovrätten, då är det faktiskt fråga om ofredande.

Så, vad ska han dömas till då? Måhända vill hovrätten statuera ett exempel? Verkligen sätta ner foten och säga att nej, såhär får man inte bete sig? Tja, man skulle ju kunna ha hoppats det i alla fall. Men, det här är Sverige.

Hovrätten är faktiskt nästan lite gullig. Såhär säger man. Påföljden för den samlade brottsligheten kan inte stanna vid böter. Påföljden ska bestämmas till villkorlig dom.

Där fick Alex en riktig läxa. Man kan riktigt föreställa sig hur hovrättsråden har suttit under överläggningen och grubblat över hur man ska markera för Alex att det HÄR accepterar vi INTE. Nej nej, det är oacceptabelt att spela in sina ex på video när de har sex och skicka filmerna till hela bekantskapskretsen. Det räcker INTE med böter. Istället drämmer vi till med…villkorlig dom.  

(Ett av hovrättsråden tyckte för övrigt att Alex inte alls gjort sig skyldig till ofredande)  

Arbetslöshetsersättning

Det är farligt att söka bidrag. I vart fall om man inte har koll på vilka regler som gäller. Det fick Jenny erfara. Jenny hon är 30 år och hon var arbetslös och ville bli lärare. För att kunna få ett jobb tänkte hon att hon skulle studera, på distans (alltså hemifrån) och på deltid. Hon tänkte att det skulle vara ett smart sätt att göra sig mer attraktiv på arbetsmarknaden.

Hon gjorde upp sina studieplaner tillsammans med arbetsförmedlingen och det var med hjälp av dem som hon sökte och kom in på en komvuxkurs som skulle göra henne mer attraktiv som arbetssökande, Svenska B.

Eftersom studierna bedrevs hemifrån och eftersom Jenny helst av allt ville ha ett arbete så fortsatte hon söka jobb under tiden som hon studerade. Hon hade inte en tanke på att hon, på grund av studierna, kanske inte längre var berättigad till a-kassa. Hon hade ju för övrigt berättat för arbetsförmedlingen att hon skulle studera på halvtid…inte bara det, det var ju till och med arbetsförmedlingen som hade fixat in henne på utbildningen. Arbetsförmedlingen och a-kassan…är inte det samma sak? Tänkte Jenny.

När hon var klar med sina kvällskurser anmälde hon det till a-kassan som hon blev tillsagd av arbetsförmedlingen att göra. Döm av hennes förvåning när Kommunalarbetarnas arbetslöshetskassa svarade med att skicka ett kravbrev till henne. 

Krav på återbetalning, 105 746 kronor.

Grattis Jenny, lycka till i arbetslivet, du fick en bra start med en betalningsanmärkning och ett återbetalningskrav på drygt hundra tusen till kommunalarbetarnas arbetslöshetskassa.

Vissa skulle säkert tycka att facket och a-kassan inte borde ägna sig åt att krossa sina medlemmar på det här sättet. Andra tycker kanske att Jenny får skylla sig själv. Själv tycker jag nog mest synd om Jenny. Jag tror på henne när hon säger att hon inte hade en aning om att det inte var tillåtet att stämpla när hon läste en distanskurs på halvtid och sökte jobb. Jag tror på henne när hon säger att hon utgick från att arbetsförmedlingen skulle ha berättat för henne om hon måste skicka in nått papper eller ansöka om någon dispens.

Hur ska hon, som hankar sig fram på diverse lärarvikariat,  någonsin kunna skramla ihop 105 746 kronor för att kunna bli av med den där skulden? Finns det någon som vet? Finns det någon som bryr sig? Jag vet inte om det finns någon som bryr sig, men jag vet vem som inte bryr sig i alla fall…Kommunalarbetarnas arbetslöshetskassa.  

Priset för att ta en människas liv…

 Det är utrett att han med en 33 cm lång kniv som har ett 19 cm långt knivblad horisontellt och från sidan stuckit kniven i bröstkorgen på offret med så stor kraft att ett revben skurits av samt att knivbladet därefter i stort sett gått in så långt som till knivfästet. Den i målet hörda rättsläkaren har uppgivit att ett sådant knivhugg krävt “avsevärd” kraft.

Enligt domstolens bedömning finns det inte utrymme för annan bedömning än att knivhugget gjorts med uppsåt. Om uppsåtet även innefattat offrets död är dock en annan fråga.

[...] Han har således för egen del inte haft något rimligt motiv att döda offret men uppenbarligen enligt vad han själv uppgivit att delta i misshandel av denne. Knivhugget var dock inte bara typiskt sett av livsfarligt slag utan direkt dödande. Även om han endast var 15 år vid gärningen och inte kan förväntas ha nått så långt i utvecklingen av sin personlighet att han på samma sätt som en vuxen kan överblicka konsekvenserna av sina handlingar måste han ändå ha räknat med att ett knivhugg av det slag han utdelat med stor sannolikhet kunde leda till döden för den drabbade. Att han trots detta utfört gärningen visar enligt domstolens uppfattning att han varit likgiltig för konsekvenserna av knivhugget. Han har därför haft uppsåt att döda offret.

Så långt allt väl. Tingsrätten konstaterar att den femtonåriga gärningsmannen med vett och vilje, med full kraft stött in en 33 cm lång kniv in i bröstkorgen på en man i 40-årsåldern.  Då kan man ju undra vad som skulle kunna tänkas vara ett rimligt straff för detta brott. Offret dog och ni har förmodligen läst om det här fallet i kvällstidningarna.

Vi fortsätter lyssna till domstolens resonemang.

[skurken] förekommer inte i belastningsregistret. Han är för närvarande omhändertagen för vård enligt LVU och placerad på ett ungdomshem i avvaktan på domen. Han lever dock i och för sig under välordnade sociala förhållanden och den fortsatta vårdplaneringen har som utgångspunkt att han skall vistas i sitt hem och delta i en för honom uppgjord vårdplan.

Den gärning han nu döms för har dock ett mycket högt straffvärde och tingsrätten finner därför att ungdomsvård inte är en tillräckligt ingripande påföljd.

Med utgångspunkt i straffvärdet, att han endast var 15 år vid gärningen samt att viss hänsyn bör tas till det icke avräkningsbara frihetsberövandet i form av vården enligt LVU finner tingsrätten att straffet bör bestämmas till sluten ungdomsvård sex månader.

Man kan ju fråga sig vad domstolen anser att man skickar för signaler till medborgarna i allmänhet och unga kriminella i synnerhet. Sex månaders sluten ungdomsvård för att fullkomligt oprovocerat med kniv hugga ihjäl en person.

Hovrätten delade dock inte tingsrättens bedömning. Det var inte dråp, det var mord. Straffet skall bestämmas till sluten ungdomsvård i 1 år och 6 månader. 

Daniel förklarar krig mot rättsväsendet

Kommer ni ihåg honom? Från “sveriges smartaste skurk”. Han har tydligen förklarat krig mot rättsväsendet tillsammans med sin tvillingbror. http://www.expressen.se/nyheter/1.694041 

Tyvärr visar det här fallet på den totala impotensen hos rättsapparaten. Åklagaren har numera livvaktsskydd och befinner sig för närvarande utomlands. Men hur lätt blir hennes tillvaro efter det här? Daniel och brorsan kommer utan tvivel att dömas och dömas hårt. Förmodligen kommer man att vilja statuera exempel.

     

Det är ett otroligt allvarligt hot mot rättsapparaten när skurkarna förklarar krig mot rättsystemet på det här sättet. Tyvärr finns det dock inga realistiska exempel att statuera.

Om Daniel åtalas och döms för grovt övergrepp i rättssak, grov mordbrand och grov utpressning så kommer han rimligtvis ändå inte att dömas till strängare straff än fängelse i kanske 5 år. Det vill säga 3. Tror någon att Daniel kommer att besinna sig under dessa tre år? Eller kommer han att gå och ruva på en gruvlig hämnd? Jag vet var åklagartjejen kommer att vara rädd för i alla fall.

Rättssystemet i Sverige är bra på många sätt. Men det är tyvärr helt inkapabelt att skydda medborgarna från skurkar. Åklagartjejens liv har förändrats. Hon kommer att titta sig över axeln varje dag i resten av sitt liv. Daniels liv har inte förändrats ett dugg. Han har varit påväg nedåt i större delen av sitt liv ändå. För honom gör det ingen skillnad om han får sitta i fängelse i tre år till eller inte. Eller fem.   

Straff, del 1

Vad är egentligen priset man får betala om man tar en annan människas liv? Naturligtvis varierar det beroende på gärningens art, skurkens uppsåt, ålder och hundra andra variabler. Därför kommer det här nog att bli en följetong på den här sidan där jag ger lite exempel på straff för olika skurkar.

Skurk nummer 1, man i 50-årsåldern. Grov misshandel och vållande till annans död. Lätt förenklat kan vi säga att det är två alkisar som bråkat, varpå den ena slog ihjäl den andra med en stekpanna.  

Kontraktsvård i samverkan

Behandlingstid: Ett år.

Underhållsbehandling: NN kommer att genomgå underhållsbehandling med Buprenorfin vid XX i Stockholm. Buprenorfin är det verksamma ämnet i t ex Subutex och Suboxone som används vid underhållsbehandling av opiatberoende. Buprenorfin minskar heroinsuget och blockerar heroinet från receptorn vilket gör att heroineffekten uteblir vid samtidigt intag.

Under behandlingens första tre månader kommer NN att besöka mottagningen 5 dagar/vecka mellan 0930 och 1130 och där inta Suboxone under övervakning. Suboxone distribueras i krossad form. När NN gått vidare i boendekedjan fortsätter han gå fem dagar i veckan, helgens underhållsbehandling delas då ut på fredagen.

När NN erhållit ordnad sysselsättning sker besök på mottagningen tre vardagar i veckan. Efter att NN genomgått den ettåriga behandlingen står det honom fritt att välja om han vill fortsätta underhållsbehandlingen, detta sker då inom den reguljära beroendevården.

Vård: NN kommer att genomgå ett missbruksprogram baserat på kognitiv beteendeterapi och social inlärningsteori. Programmet är speciellt utformat för personer med alkohol- och narkotikaproblematik samt kriminalitet. Behandlingen syftar till att öka klientens problemlösningsförmåga. Programmet innehåller metoder för återfallsprevention, sociala färdigheter, självobservation, meningsfull fritid och självvård. Programmet omfattar 23 möten.

Boende: NN kommer att vara boende på XXX under verkställighetens första sex månader. NN kommer där att deltaga i boendets återfallsprevention och samtalsgruppen kring missbruk samt i den dagliga verksamheten innefattande den dagliga driften och fritidsaktiviteter. Efter sex månader flyttar NN till stödboendet XXX där han komme att vara boende i minst tre månader innan en utslussning sker till en friare form av boende.

Socialt stöd: NN kommer under hela verkställigheten att ha kontakt med socialtjänsten i Stockholm.

Vårdgivarens ordningsregler/sanktioner: Under hela verkställigheten råder krav på fullständig drogfrihet och nykterhet. Återfall i missbruk innebär allvarlig misskötsamhet och ärendet anmäls då till Övervakningsnämden och åklagare för vidare åtgärd. Om nämnden beslutar återföra ärendet till åklagare avbryts behandlingen. NN kommer då att erbjudas fyra dagars nedtrappning av Suboxonet. Detta sker under förutsättning att NN inte avbrutit medicineringen i förtid, inte är påverkad av andra droger eller haft svåra samarbetsproblem.

Drogfrihet/kontroll: Drogfriheten kontrolleras genom övervakade urinprover tre gånger i veckan. Vid samtliga besök kommer NN att lämna utandningsprov för att påvisa nykterhet.

Ledighet: Inga ledigheter beviljas de första två månaderna. Därefter endast ledigheter som främjar den individuella behandlingsprocessen. Dessa ledigheter utformas och beslutas i samråd med vårdgivaren, frivården och socialtjänsten.

 Vårdtagares samtycke: Jag NN är villig att underkasta mig vård och behandling i enlighet med denna behandlingsplan. Jag är villig att inställa mig hos vårdgivaren omedelbart efter huvudförhandling i domstolen.

Sign NN

Årets pappa?

Vissa människor borde inte få ha barn, eller, ganska många faktiskt…fler än gemene man verkar tro i alla fall. När man sitter med en massa vårdnadstvister så träffar man ofta på den typen av föräldrar. Vi kan kalla dem “de olämpliga”. Det finns naturligtvis, tyvärr, en hierarki även inom denna grupp, vissa är mer olämpliga än andra. Vissa är bara lite olämpliga, och den skada de gör på sina barn är visserligen hemsk, men dessa barn kan ofta växa upp till hyfsat normala liv, visserligen med ärr från sin barndom, men de lyckas ändå ta sig igenom det. Ibland lyckas de till och med vända sin uppväxt till någonting gott.  

Andra däremot, är mycket olämpliga och den skada de gör på sina barn är ohygglig. Det är hemskt när man sitter i en muntlig förberedelse i en vårdnadstvist och plötsligt inser att…de här barnen har ingen chans…de kommer aldrig att kunna få ett normalt liv, för deras föräldrar är idioter och dessa idioters beteenden skapar irreparabel skada hos barnen, oftast både fysik och psykisk.

Nu är man ju i och för sig ganska härdad efter att ha genomlidit kanske ett femtiotal vårdnadstvister. Men ibland blir man lite skärrad över hur komplett galen vissa människor är, och man blir lite bekymrad över att dessa komplett galna människor får vistas ute bland folk.

Låt mig ta exemplet Daniel, vi kan kalla honom Daniel (för han heter så han med). Daniel har en dotter som vi kan kalla Anna (hon heter faktiskt inte Anna, men eftersom hon är ett litet barn och dessutom helt oskyldig så kallar vi henne det). Anna föddes i januari 2006. Daniel var väl aldrig direkt en mönsterpappa, främst för att han slog sin sambo, Annas mamma, så gott som varje dag. Men också för att Daniel missbrukade amfetamin hemma i bostaden där han, sambon, Anna och sambons två barn sen tidigare (en kille som är 17 och en tjej som är 15) bodde.

Daniel brukade försöka bjuda sin styvson på amfetamin. Men styvsonen tackade alltid nej. Daniel slarvade också ganska ofta med sitt amfetamin, så Annas mamma brukade hitta amfetamin lite varstans i bostaden. Detta gjorde Annas mamma lite bekymrad, eftersom hon var rädd för att lilla Anna skulle kunna få i sig knark. Detta bekymrade dock inte Daniel. Tvärtom, det gjorde honom bara irriterad när Annas mamma ständigt tjatade om att han skulle sluta knarka hemma i bostaden, eller i vart fall inte sprida amfetamin kring sig. När Daniel blev irriterad brukade han slå Annas mamma.

En kväll när Anna skulle sova så hade hon lite svårt att somna. Hon var vid det här tillfället ungefär sex månader gammal. Daniel var för en gångs skull både nykter och opåverkad av narkotika, så han skulle natta Anna. Han satte sig bredvid hennes spjälsäng och läste lite för henne. Hon kunde dock inte somna.

Daniel blev snart irriterad på Anna. Han tog då en kudde och lade över hennes huvud “så att hon skulle bli lugn”. Annas mamma kom in i rummet (då hon blivit misstänksam över ljuden hon hörde därifrån). Hon blev arg på Daniel, hon skrek “vad håller du på med” och sprang fram och slet bort kudden. Då blev Daniel arg på Annas mamma och slog henne. Han slog och slog och slog. Annas mamma vågade inte fly in till grannen som hon brukade, eftersom hon var rädd för vad som skulle kunna hända med Anna. Efter ett tag slutade Daniel, han gick in i köket och tog en öl. Annas mamma lyfte upp Anna ur sängen och flydde in till grannen. Igen.

Men hon kom tillbaka på kvällen. Igen. Som så många gånger förr. Det är inte direkt ovanligt att misshandlade tjejer beter sig så. Vi kan ju låta henne berätta själv varför.

“Det låter kanske som om Daniel är hemsk, men mellan misshandelstillfällen var han himla gullig och världens bästa och hon ville ju så gärna att deras förhållande skulle fungera och att de skulle kunna hålla ihop och ge Anna allt det som de andra barnen inte kunnat få. “ 

Tja, vad ska man säga. Vad finns det att säga?