Dags för en lagändring kanske?
juni 28, 2007
Idag var det ännu en trafikolycka som var orsakad av en påverkad förare, denna gång av narkotika. Han kom över på fel sida och frontalkrockade i 90-100 kilometer i timmen med en annan bil. De två i den mötande bilen avled på platsen. Knarkaren klarade sig och vårdas nu på sjukhus. De i den mötande bilen hade ingen chans. Man har inte det när man kommer åkande i 90 och en mötande bil helt utan förvarning kör över på ens egen sida vägen kanske femtio meter framför bilen.
Så, då kan man ju fråga sig, vad kan tänkas vara ett lämpligt straff för vår knarkande bilförare som nu har dödat två människor?
Ja, vi ska ju börja med att komma ihåg att det här är Sverige. Knarkaren kommer att dömas för grovt rattfylleri och vållande till annans död, grovt brott. Vad kan man då tänkas landa på för typ av straff? Straffmaximum för grovt vållande till annans död är fängelse 6 år.
Högsta domstolen har provat ett inte helt olikt mål förut. B 4379-04 blev riksbekant för några år sedan och fick stort utrymme i media. Den gången var det en rattfyllerist som mejade ner en äldre dam och hennes lilla barnbarn. Rattfylleristen hade 2,17 promille i blodet och körde dessutom alldeles för fort. Ganska försvårande omständigheter skulle man ju kunna tycka. Att han över huvud taget kunde köra bil med 2,17 promille tyder dessutom på en tämligen långt gående alkoholism.
Högsta domstolen fäller följande yttrande i domen: ”[Skurkens] färd slutade med en olycka av allra allvarligaste slag. Det har emellertid inte kommit fram någonting som visar att [han] varit i det närmaste helt likgiltig inför de effekter som kunde följa av hans färd. Den högre delen av straffskalan aktualiseras därmed inte.”
Man undrar ju lite vad Högsta domsolen menar skulle krävas för att någon skall lyckas hamna i den övre delen av straffskalan. Uppenbarligen räcker det inte att dricka sig så totalt packad att en normal människa skulle vara medvetslös, hoppa in i bilen för att köra sju mil tur och retur vid 18-tiden på eftermiddagen på en vältrafikerad landsväg, köra alldeles för fort och meja ner en mormor med barnbarn. Vad krävs egentligen? Att man dessutom ska blunda medan man kör?
Med tanke på Högsta Domstolens resonemang i B 4379-04, där skurken fick fängelse i ett år och sex månader, kan man förmodligen inte räkna med ett strängare straff än fängelse i 1,5-2 år för vår knarkare som idag tog två liv.
Jag vet inte om det finns någon som tycker det är ett straff som står i rimlig proportion till brottet och konsekvenserna av brottet. Däremot så verkar det vara fullständigt uppenbart att om man anser att strängare straff för vissa typer av brott är eftersträvansvärt så krävs en lagändring som dramatiskt höjer straffminimum. Detta då Högsta domstolen verkar vara fullkomligt ovillig att medverka till en straffskärpning genom praxis.
läste ditt inlägg på alex schulmans blogg….
finns det sorgligare människor än du?
En liten icke juridisk reflexion till Ditt, som alltid välskrivna, inlägg.
En familjefar körde bil nåonstans utanför Strängnäs. Han hade sina två barn i baksätet. Alla har de säkeretsbälten. Hastighets-begränsning, 50 km, gäller. Fadern får se en hare ute på en åker, sänker hastigheten till ca 40 km. vänder sig om och pekar ut haren för barnen, kör av vägen och bilen voltar i en måttlig slänt och fadern omkommer.
En av stadens narkomaner stjäl en Volvo P 1800 och kör ut ur staden för att besöka sin knark-leverantör. Bilbälte är inte att tänka på Några kilometer efter Litslena skall han svänga höger. Han har mycket bråttom. Hastighetsmätaren måste ha pekat på 120 +. Han har inte tid att vänta på avtagsvägen utan bestämmer sig för en genväg över ett rapsfält och lägger resolut om ratten. (Det är möjligt att han visualiserat en motorväg över rapsfältet.) Vägbanken är hög och bilen far som projektil genom luften, voltar ett antal gånger och ligger som en rykande skrohög på åkern. Förfärade medtrafikanter larmar polis och räddingstjänst som efter hårt arbete lyckas skära loss vår aktör och föra honom med intryckt skallben till sjukhus. Krokar skruvas in i skallbenet som dras tillbaka i läge. Åklagaren meddelar att patienten svävar mellan liv och död. En utsatt huvudförhandling avseende tillgrepp av en låda bordssilver från en bil i ett parkeringshus ställs in på obestämd tid. Tio dagar efter olyckan kan vår huvudperson, iförd ett jättebandage kring huvudet, typ den då inte aktuelle bin-Laden’s huvudbonad, ses stående bland sina gelikar på den centrala plats i staden som de tagit över och där de plägar träffas för att avhandla ärenden av gemensamt intresse. Han var särskilt omsvärmad av tingsrättens yngre kvinnliga kunder. Särskilt kommer jag ihåg Lillebil, känd från yxmordet på pensionären Einar Andersson, och flickvän till ”Pidde” med, enligt polisen, 2 -3 ouppklarade mord på sitt samvete.
Varför är det den skötsamme familjefadern som omkommer medan, som i detta fall, boven klarar sig eller i vart fall har chans att överleva?
Ja, du ställer frågor som är väldigt svåra att svara på. En sak man kan säga om bilolyckor är att det på många sätt liknar en variant av rysk roulette. Vissa krockar med en lyktstolpe i 30 och blir totalförlamade från nacken och neråt. Andra frontalkrockar i 110 och klarar sig helt utan allvarliga skador. En motorcyklist krockar med ett rådjur i 50 och dör, en annan kör rakt in i en älg i 150, men klarar sig helt oskadd (han klöv älgen i två delar).
Varför? Det svaret måste nog var och en söka i sina egna ”meningen med livet”-funderingar.
Hmmm… Slump?
Jag har flera gånger funderat över hur man egentligen bestämmer straffskalor för olika typer av brott – vilka värderingar som tas i beaktande. Utan att ha sett någon som helst statistik över vilka typer av brott som ger si eller så många månaders fängelse (det finns säkert någonstans?) så har jag ofta förvånats över att våldsbrott mot enskilda personer döms förvånansvärt milt medan ekonomisk brottslighet ses med mindre blida ögon. Har jag rätt? Finns det någon sådan statistik? Nån som vet?
Om det är så kan man ju undra varför. Jag är inte speciellt religiös, men jag tycker ändå att männoskors liv och hälsa borde värderas betydligt högre än exempelvis företagshemligheter…
Den ekonomiska brottslighet som beivras hårdast är den som riktar sig mot staten, framför allt skattebrott. Något högre skyddsvärde tycker jag mig inte se att företagshemligheter har.
Jag vill minnas att en norsk rättlärd (Sjur Braekhus) någon gång på 60-talet hävdade att det utmärkande för en totalitär stat är att brott mot staten bedöms hårdare än brott mot individen.
För övrigt anser jag inte att domstolarna skall stifta lag genom att förändra praxis vad gäller straffmätning. Det leder väldigt lätt till subjektiv opinionskänslighet där opinionen skapas av pressen. Det räcker att pressen ofta agerar domare. Att den skall agera indirekt lagstiftare dessutom är inte bra.