En tafsande farbror och en 15-årig flicka
juli 6, 2007
Återigen så häpnar man över vilka mäniskor det finns. Och man borde väl inte bli förvånad över att vissa av dessa obehagliga personer återfinns i de övre socialskikten, men man höjer ändock lite på ögonbrynen när man får höra historien om den tafsande farbrorn och den 15-åriga tjejen.
Farbrorn, som är född på 50-talet och således i 50-årsåldern gammal hade enligt åklagarens gärningsbeskrivning gjort sig skyldig till följande. Eftersom farbrorn är både känd (sommarpratare) och respekterad inom sitt område (medicin) kommer jag att kalla honom för ”den tafsande farbrorn”. Vill man veta hans riktiga namn får man leta rätt på Göta Hovrätts dom den 26 juni 2007 i mål B 734-07.
[Den tafsande farbrorn] har den 29 maj 2006 vid en busshållplats i centrala Motala samt på bussen under färd mot Linköping genom ord och handling uppträtt anstötligt mot 15-åriga [tjejen] genom att beröra hennes rygg innanför tröjan, beröra insidan av hennes lår utanpå byxorna, beröra hennes stjärt innanför trosorna samt genom att beröra hennes mage och bröst utanpå tröjan. [Den tafsande farbrorn] har vidare ställt frågor och gjort uttalanden på sätt som varit ägnat att kränka [flickans] sexuella integritet.
Farbrorn och tjejen träffades på en busshållplats där de kom att sitta bredvid varandra på en bänk. Äckelfarbrorn sa att han var modefotograf och jobbade åt Lindex. Han ville att tjejen skulle visa sin kropp, men när hon inte ville det så tog han på henne innanför hennes tröja. När bussen kom gick hon först in och satte sig, äckelpervot följde efter henne och satte sig bredvid. Så nära så hon hamnade upptryckt mot fönstret.
Han började prata om underkläder och berättade om den nya höstkollektionen där läderunderkläder med nitar skulle förekomma. Han frågade henne om hon ville ha sådana underkläder. Han pratade om sitt yrke som fotograf och att de flesta hade nakenbilder. Han tog på henne så gott som hela tiden. Han frågade henne om hon var rakad, han berättade hur han gillade oralsex han frågade henne vad hon gillade för typ av sex och han berättade om storleken på sin penis. Under tiden som han babblade om allt detta så tog han med sin hand innanför hennes byxor och trosor. Hon bad honom sluta och då drog han bort handen men fortsatte med sin lilla pervo-monolog.
När bussen närmade sig Linköping gjorde gubben en ny offensiv, denna gången förde han in sin hand under hennes tröja, tafsade henne på magen och ner mot hennes underliv. Hon reste då på sig och gick av på första hållplatsen i Linköping, cirka tio hållplatser innan hon egentligen skulle gå av bussen. Som stor final frågade då den vidriga farbrorn om han fick pussa på hennes piercing (i läppen). Hon sa nej.
Den tafsande farbrorn förnekar naturligtvis allting. Enligt honom så hade tjejen själv varit den pådrivande i samtalet. Hon ville berätta om sitt sexliv och han satt bara och lyssnade. Han hade aldrig sagt att han var modefotograf, däremot konstnär och skulptör.
Varken tingsrätten eller hovrätten tror på honom naturligtvis. Han döms för sexuellt ofredande (för andra gången) till villkorlig dom. Tjejen får skadestånd…5 000 kronor. Wow.
Hovrätten har en närmast underbar formulering i sina domskäl. Farbrorn hade som sagt förnekat att han utgett sig för att vara modefotograf. Mot det stod flickans uppgifter om att han utgett sig för att vara det.
…Någon anlledning för [tjejen] att dikta ihop uppgifterna och hålla fast vid dem under olika förhör är svår att finna. Däremot kan det ligga nära till hands för en medelålders man som vill ägna intresse åt en okänd, ung, flickas kropp att utge att han är fotograf och har anknytning till klädbranschen.
Så sant…så sant. Synd bara att denna snuskhummer inte hängs ut mer i media.
Hej Stefan
Jag hittar inte domen vare sig på Rättsbanken, Westlaw eller Karnov plus! Något tips var jag skall leta?
Jag tror inte att domar som inte är i RH eller NJA läggs ut på de där ställena. Du måste nog vända dig till Göta Hovrätt direkt om du vill läsa domen.
För ett antal år sedan kunde man läsa i Vetlanda Posten ”Känd landstingsman från [namnet på en liten by utanför Vetlanda] gripen för rattfylleri”. Eftersom antalet landstingsmän var begränsat och antalet landstingsmän från just den byn var begränsat till just en visste, ”alla” vem den gripne var. Men Vetlanda Posten hade inte namngivit honom. Och framför allt man hade inte heller utsatt några andra för misstanken.
När Stefan D identifierar den dömde i det aktuella tragiska fallet är antalet utpekade gärningsmän lite större om man inte bedriver kompletterande informationsinhämtande. Av årets sommarpratare var två manliga och medicinare, den ene Ingvar Lundberg, 72 år, professor i psykologi, den andre Peter Rost, 48 år, läkare och fd vice vd marketing i Pfitzer och känd för sina avslöjanden om oegentlig marknadsföring av läkemedel. Ingen av dessa två sommarpratare kan således vara födda 1957 och behöver därför inte känna sig utpekade.
Går man sedan vidare till sommarpratare år 2006 hittar man en medicinprofessor med det angivna födelseåret. De vars nyfikenhet kittlats av de lämnade ledtrådarna kommer nu att utgå från att det är denne gifte tvåbarnsfar som åsyftas.
Bland sommarpratarna 2002 till 2005 finns enstaka medicinare men inte med ”rätt” födelseår.
Det kan inte uteslutas att det finns medicinare bland ännu tidigare sommarpratare med angivet födelseår, som då kan anses utpekade.
”En äcklig farbror” föranleder därför tre reflexioner.
1) Det är fel att beskriva en person på sådant sätt att
han antingen kan identifieras på nolltid och samtidigt tro att man inte ”hängt ut honom”
ett antal personer kan vara utpekade genom att angivna kriteria stämmer på dessa.
2) Domstolen kan inte ha ansett brottet som särsklit grovt med ett utdömt skadestånd på bara SEK 5,000 och påföljden villkorlig dom.
Indignationen över brottet synes vara att gärningsmannen tillhör ett övre socialt skick.
Men här gäller det en abnorm person som torde vara i behov av vård. Han fick villkorlig dom därför att fängelsestraff ingick i straffskalan och brottet förtjänade fängelsestraff. Men den sociala situationen föranledde ett villkorat straff.
Jag tror inte att man kan överlämna någon till psykiatrisk vård och samtidigt döma till villkorlig dom. Och inte bör man bedöma en gärning som grövre än den var bara för att kunna döma till överlämnande till psykiatrisk vård.
3. Jag kan inte inse det önskvärda i att massmedialt hänga ut en person för ett sjukligt beteende bara för att denne råkar tillhöra ett högre socialt skick. Varför skall man införa ett av gärningsmannens sociala status betingat skamstraff bara för att de som drabbas av det drabbas hårdare än andra?
Man skall dock icke förglömma att det är andra gången han gör sig skyldig till denna typ av brottslighet. Så vi kanske inte ska kasta fram helgonglorian till honom riktigt än.
När det sedan gäller benämningen av denne man så kan vi säkert enas om att farbröder som försöker prata sex med, eller tafsa på, tjejer i lägre tonåren i folkmun brukar benämnas ”äckliga gubbar”.
Att flickan får 5 000 kronor i kränkningsersättning skall nog snarast ses som ett utslag av den svenska inställningen till skadestånd, snarare än någon slags värdering av brottets allvar. Hade farbrorn slagit till henne med knytnäven hade hon fått 10 000 kronor…vad säger det beloppet om domstolens inställning till brottets allvarlighetsgrad?
Indignationen över brottet har mer att göra med brottslighetens art, snarare än dess utövare. Jag skulle knappast tycka att brottet var värre om det hade utövats av en uteliggare.
Tack för Din kommentar.
Jag beklagar en del slarvfel och oprecisa formuleringar i mitt förra inlägg. ”Socialt skick” skall vara ”socialt skikt” för att ta ett ex.
Du som tycks ha anknytning till domstols/åklagarväsendet måste hålla med om att brottet som sådant är ganska banalt. Fula gubbar har funnits så länge jag kan minnas. Det kan vara blottare, fluktare, telefonflåsare och tafsare men också förövare av grövre kränkningar.
För nog så många sedan raljerad GURR med företeelsen genom en teckning föreställande den lilla flickan som säger till en äldre herre: Om farbror följer med upp i skogen skall farbror få en pilsner.
Här behandlat brott är såleds inte något av större nyhetsvärde.
Att det är andra resan styrker, enligt mitt förmenande, att det här gäller en sjuk person som bör behandlas som en sådan.
Din beklagan av att gärningsmannen inte exponeras (hängs ut) mera i pressen är endast meningsfullt då det här en socialt intressant person, men en publicering skulle strida mot gällande pressetiska regler. Om jag kommer ihåg rätt finns det en regel som säger att namnpublicering endast kan anses försvarlig om personen dömts till ett straff överstigande en viss angiven minimihöjd med vissa undantag. Är personen offentlig anses han tåla mer än ”privata” personer. Och finns ett samband mellan gärningen och hans samhällsställning kan också en namnpublicering te sig försvarlig. Ett justitieråd som begår en klandervärd handling utsätter sig för en tydlig publiceringsrisk. En bankdirektör som snattar askfat i Lund är ett gränsfall.
En person som varit sommarpratare kan knappast anses som offentlig person.
I här aktuellt fula gubbefallet är en publicering inte av allmänintresse även om det kan vara av allmänt intresse för en nyfiken allmänhet. Ett uthängande av vår gärningsman skulle enligt min bedömning strida mot gällande pressetiska regler. Nu faller inte denna blogg under PO och PON men eftersom de pressetiska reglerna torde återge allmänt accepterade etiska normer borde de tillämpas analogivis.
Av detta följer att jag tycker att Ditt inlägg strider mot gällande etik. I p 16 i nämnda regler stadgas: Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat som gör en identifiering möjlig. Du nämner ålder, yrke och sommarpratare samt anger numret på en offentlig dom.
Jag har minst av allt velat kasta fram en helgongloria till här aktuell gärningsman. Möjligen kan jag tänka mig en martyrkrona han då får bära som ett offer för sin egen läggning och/eller för en oetisk exponering.
Jag delar Din uppfattning att brottet är detsamma oberoende av vem som förövat det. Men jag vidhåller att ingen skulle komma på idén med en medelbar uthängning i pressen med angivande av namn och yrke om det gällt, för att referera till Ditt inlägg, en uteliggare. Inte heller Du borde ha gjort det av etiska skäl.
Slutligen måste jag erkänna att jag saknar kännedom om av domstolarna tillämpad tariff för skadestånd i mål av här aktuellt slag. Men jag tycker fortfarande att det låter lågt i förhållande till vad man läst om i andra fall av kränkning av barn, men detta är bara ett amatörmässigt tyckande, förstärkt av påföljden för gärningsmannen.
Hej!
Visst har man åsikter om fula gubbar och så men är det ändå inte så att en domstol måste gå på lite tyngre bevisföring än de fördomar man har.
Visst bör en domstol ta in i beaktandet om en person har haft någon anledning att ljuga om ett sexuellt ofredande men ibland går det så långt att grundläggande rättssäkerhet sätts ur spel.
Du som jurist måste väl hålla med om att rättsäkerheten är viktigare än den fula gubben på busshållplatsen.
Läs gärna min blogg och maila eller skicka kommentar till om du håller med eller ej om att rättsäkerheten trots allt kunde varit mycket bättre!
http://falsktanklagad.blogspot.com/
Jurister verkar vara oerhört rädda att beröra detta ämne av någon anledning.