Här igen

Det är kanske dags att återvända till denna blogg. Förutsättningarna för mitt bloggande har dock förändrats lite då jag nu har ett nytt jobb. Ett jobb som ständigt utsätter mig för fantastiska klienter. Och när jag säger fantastiska så menar jag verkligen fantastiska – i bemärkelsen ”finns det verkligen sådana här människor”.

Ja, mitt nuvarande jobb kommer att garantera en aldrig sinande ström av anekdoter och fullständigt häpnadsväckande människor. Socialfall, alkisar, psykfall…alla kommer de av någon anledning till mig och vill att jag ska hjälpa dem med massor av olika saker. Oftast vill de ha pengar, antingen av varandra eller staten, eller så vill de ha barnen, underhållsbidraget, bilen, huset, motorcykeln, eller gitarren. Ja, ni läste rätt, gitarren.

Herregud, den där gitarren. In på mitt kontor kom en farbror i ålderskategorin 80+. Han flämtade som ett ånglok och ursäktade sig med att han hade KOL. Jag försökte se vänligt inställd ut medan han pustade ut i besöksstolen. Han började sedan viska fram sitt problem mellan flåsen.

Det visade sig att han glömde en gitarr på en fest, ett midsommarfirande närmare bestämt, för ungefär 25 år sedan. Festen utspelade sig på en ö i skärgården i en stuga som tillhörde hans frus kusin. Nu hade frun dött, och mannen ville ha tillbaka sin gitarr. Hur skulle han göra?

Jag sneglade diskret runt mitt kontor för att leta efter dolda kameror medan han fortsatte berätta om gitarren som fruns kusin vägrade lämna tillbaka trots upprepade och ihärdiga framstötar från gubben. Tydligen påstod fru-kusinen att gitarren varit försvunnen sedan den där ödestigra midsommaraftonen. Men det fattar ju vem som helst, påstod farbrorn, att en gitarr inte bara försvinner. Klart att fru-kusinen hade tagit gitarren.

Självklart. Vem skulle inte vilja ha en gitarr liksom. Och det måste ju anses vara oändligt mycket mer sannolikt att fruns kusin lömskt gömt undan gitarren i alla dessa år, än att gubben supit bort gitarren på något sätt under kvällens gång. Förmodligen satt fru-kusinen och spelade på den stulna gitarren.

Nåväl, efter att farbrorn pustat iväg ut ur kontoret ringde jag upp fru-kusinen och efter att ha presenterat mig frågade jag lite försiktigt om hon kände till någonting om en gitarr. ”Åh den där ****** gitarren, snart får jag väl lov att köpa en ***** gitarr och ge till den där gubb-****** svarade hon. Tydligen hade gubben mer eller mindre förföljt henne med dagliga påstötningar angående gitarren i ungefär tre månaders tid. Hon hade ingen aning om vad som hände med den där gitarren, en blöt natt för 25 år sedan.

Påstod hon i alla fall…